Rekommenderat företag 2016 - Arbor Syd
ArborSyd AB

Råd och tips

Här erbjuder vi några råd och tips för att lyckas i trädgården. Ni hittar också svar på vanliga frågor och så slår vi hål på några myter.

När beskär man?

Man kan alltid beskära träd men de två sämsta perioderna är under knoppsprickning samt tillväxtperioden och när träden tappar sina blad. Anledningen till varför man inte ska beskära under knoppsprickningen är för att då är all energi i rörelse i trädet. Tar man bort grenar då så skattar man trädet på värdefull energi som har lösgjorts och transporterats dit i onödan. Varför man inte beskär under lövfällningen är för att då håller träden på att dra tillbaka energin och klorofyllet från bladen in i stammen för att lagra den.

Ur biologisk synpunkt är den absolut bästa tiden för beskärning under vegetationsperioden, dvs. under juli, augusti och september. Det kan vara svårt att beskära storbladiga unga träd utan att skada de kvarstående grenarna. För att inte skada trädet mer än nödvändigt så beskär man dessa lättast på vårvintern eller hösten när bladen fallit av.

Känsligheten för beskärningsingrepp varierar mellan olika växter och även mellan olika individer. Ett gammalt träd som står och stampar bör inte beskäras på samma sätt som ett ungt träd som håller på att växa till sig.

En del träd "blöder" när man beskär dem under viloperioden. Till denna grupp hör bl.a. avenbok, björk, gulved, humlebok, klätterhortensia, vissa korneller, lönn, valnöt, vingnöt och vinstockar. De ska bör beskäras under sensommaren då blödningen kan göra så att trädet förlorar värdefull sav och därmed mycket energi. Ibland kan kambiet under beskärningssåret dö tillbaka vilket betyder att sårytan blir större och tar längre tid för trädet att valla över.

Vissa träd är mer känsliga som hästkastanj, magnolia och tulpanträd och dessa beskär helst under sommarperioden.

De flesta växter är dock tåligare och kan beskäras under vintermånaderna ända till april. Dock bör man undvika att beskära när det är temperaturer längre än -10 grader C. Detta för att veden är skör och brister lätt under arbetet plus att fibrerna kan sprängas isär i sårytan och patogener t.ex. svampar får lättare att komma in i trädet.

Typer av beskärningar

När man jobbar med träd så använder vi oss av olika begrepp och ord för att beskriva olika typer av beskärning. Dessa är kanske inte alltid så lätta att förstå. Därför så beskriver vi några av dem här nedan.

Uppbyggnadsbeskärning

Denna typen av beskärning görs på unga träd och buskar. Det görs för att få en fin struktur på trädet redan när det är ungt så det inte blir så stora sårytor och trädet kan lättare valla över och försluta såret så det bildas mindre röta. Genom att klippa bort vissa grenar så kan man forma anpassa trädet till sin växtplats då de inte har obegränsat med växtutrymme i stadsmiljö.

Ett träd kan också ha naturliga svagheter som åtgärdas med denna typen av beskärning. Beskärningen bör ske tidigast ett år efter plantering då det har hunnit etablera sig på sin växtplats, dvs utveckla tillräckligt med rötter och har ett bra näringsupptag.

Underhållsbeskärning

Detta skiljer sig om det är frukträd, prydnadsträd eller buskar. På större träd så eftersträvar man att ta bort:

  • Grenar som växer rakt upp i kronan.
  • Parallella grenar som sitter för tätt.
  • Grenar som hänger för lågt.
  • Rotskott.
  • Stamskott (vattenskott).
  • För täta grenpartier.
  • Grenar som växer in i kronan.
  • En gren som skaver mot en annan.

Max såryta på fullvuxna träd vid beskärning är grenar upp till 10cm, men är också i förhållande till angränsande gren/stam.

Säkerhetsbeskärning

Säkerhetsbeskärning innebär att döda grenar över 2 cm i diameter avlägsnas. Dessa beskärningar utförs oftast i trafikerade områden, t.ex. vid gångbanor, lekplatser, vägar, motionsslingor, där människor befinner sig.

Frihöjdsbeskärning

Trädets krona höjs genom att beskära in de lägre grenarna. Detta görs för att släppa in mer ljus eller höja trädkronan över gångbanor och vägar. Ibland måste det göras intill vägar så att lastbilar och andra större fordon ska komma förbi utan att skada värdefull utrustning på taket. Detta kan också användas för att förbättra utsikten eller släppa in mer ljus i trädgården.

Den fria höjden som krävs av staten är:

  • Över gångbana: minst 2,6 m
  • Över cykelväg: minst 3,2 m
  • Över körbana: minst 4,7 m
Vissa väghållare kräver högre fri höjd över t ex gångbana. Kontakta din vägförening om du är osäker!

Vad säger lagen? "En tomt ska hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer." Plan- och bygglagen (2010:900) 8 kap. 15 §

"Tomter skall, oavsett om de har tagits i anspråk för bebyggelse eller inte, hållas i vårdat skick. De skall skötas så att betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer och så att risken för olycksfall begränsas." (PBL 3 kap 17§)

Kronurglesning

Kronurglesning används för att förminska vindfång på träd med tätt växande krona. En tätt växande krona kan orsaka stambrott, grenbrott eller rotvält vid extrema väderförhållanden. Metoden kan också användas vid behov av mer ljusinsläpp i trädkronan eller trädgården. Dock så är detta en ganska kortsiktig lösning då trädet kommer vilja kompensera för sin förlorade lövmassa och täpper igen hålen på några år.

Reducering

Innebär grenar kortas in från exempelvis tak, fasad, ledning, vägskylt eller belysning.

Avlastningsbeskärning

Denna beskärning kan göras på olika sätt men i huvudsak innebär den att man tar bort vikt från grenen på grund av en t.ex. dålig infästning. Hur man tar bort vikten beror på hur grenens/stammens förgreningar tillåter till en beskärning som inte får grenen till att torka in.

Beroende på trädslag och årstid så kan träden reagera kraftigt med vattenskott vid denna typ av beskärning. Då behövs ofta en ytterligare beskärning något år senare då vattenskotten ökar vikten igen på grenen och originalproblemet återuppstår.

Hamling

Att hamla (eller kappa träd) har en gammal funktion. När man började vinterstalla boskapsdjur så behövdes mycket mer foder och löven från de hamlade träden kompletterade det näringsfattinga höet.

Alla trädslag kan hamlas med olika framgång. Vissa trädsorter är mycket lättare att jobba med. Generellt kan man säga att lind är det tåligaste trädet och asp det känsligaste. Däremellan finns i en ungefärlig fallande skala; alm, ask, klibbal, sälg, oxel, bok, lönn, gråal, ek, björk och rönn.

Exempelvis är lönn mycket tålig att hamla när den är ung, eller om grentjockleken inte är större än några cm vid beskärningsstället. Däremot är de mycket känsliga för restaureringshamling när grenarna hunnit bli grövre. Man ser allt för ofta lönnar i trädgårdar där ägarna försökt hamla träden genom att kapa ner grenarna nära huvudstammen, så att kapsnitten är 20 cm eller större, och sådana träd dör oftast snart därefter.

Hamling bör ske regelbundet med ca 3-6 års mellanrum beroende på trädslag och hur snabbt det växer. Det är bra att göra det oftare och undvika för stora snitt vi hamlingsknutarna så att trädet kan försvara sig mot röta. Utförs hamlingen med för långa tidsintervall så finns det en risk att trädets livslängd förminskas istället för att förlängas.

Restaureringshamling

Att hamla äldre träd som inte hamlats på länge är en betydligt svårare konst än att göra regelbundna hamlingar. Träden blir betydligt känsligare, och kan reagera väldigt olika, så det är viktigt att vara extra försiktig.

Restaureringshamling går inte att göra på de känsligaste trädslagen som björk, asp eller rönn. De dör med största säkerhet snart därefter. Lönn och sälg, som är lätta att få att vara vitala vid regelbunden hamling, är mycket känsligare för restaureringshamling. Här bör man inte kapa grenar som är grövre än 10 cm, och det måste sparas mycket livgrenar på alla huvudgrenar.

Ask, lind och alm skjuter ofta bra med skott efter drastiska restaureringshamlingar. Men man kan lura sig på att det ser väldigt vitalt ut. Vid restaureringshamlingen försvinner hela kronan, och då dör motsvarande andel av rotsystemet bort. Då tappar trädets rötter kontakten med sina viktiga symbiossvampar, och istället kan rötter och stam angripas av svampar som trädet har dålig motståndskraft mot. Därför kan de grova rötterna ruttna och trädet ramla omkull efter kanske 20 år, trots att det ännu ser grönt och friskt ut.

Fruktträdsbeskärning

Huvudsakligen bör man dela in fruktträd i två kategorier. En där man fokuserar på att få frukt och en där man vill ha ett träd som pryder trädgården. Detta bör bestämmas redan när trädet planteras för att det blir aldrig bra att ändra tankesätt på hur beskärningen utförs på ett äldre träd.

Ska trädet producera frukt så bör det beskäras på ett sådant sätt att det går att skörda frukten på ett enkelt sätt. Grenar riktas genom beskärning så de har gott om utrymme kring sig. Det finns olika metoder att få till detta på ett bra sätt. Antingen så får trädet stå fritt och det hålls ganska lågt och brett, eller så binds grenarna upp och det blir ett så kallat spaljeträd. Då binds grenarna upp längs med stålvajrar, brädor eller metallrör beroende på hur det sitter. Här finns det inga gränser på hur formen på trädet kan bli och det går att göra låga träd som avskiljer trädgården på olika sätt eller så går det att fästa upp mot en vägg. Såhär tar trädet ingen större plats, väggen tar väldigt lite skada av trädet, det kan bli en estetiskt vacker grön vägg och det blir väldigt enkelt att skörda frukten. Nackdelen med spaljerade träd är att det kräver väldigt mycket underhåll då tillväxten måste skötas hela tiden.

Är syftet med trädet att ha det primärt som prydnad så sköts det som vilket mindre träd som helst. Till en början uppbyggnadsbeskärs trädet som med tiden övergår till en regelbunden underhållsbeskärning.

Som med alla andra träd är det viktigt att begränsa beskärningen och inte ta för hårt. Det är bättre att beskära varsamt och anpassa beskärningen till trädets form. På så sätt behålls ett friskt och vackert träd. Fördelen med detta är att trädet får grenvinklar som klarar större belastningar vilket förhindrar fläkningar.

Träd som beskärs för hårt skjuter väldigt mycket vattenskott vilket ger en negativ effekt på fruktsättningen. Lövmassan i trädet förser trädet och rötterna med energi medan rötterna förser trädet med näring. Dessa två behöver vara i balans och tas en hel del lövmassa bort genom att beskära hårt (spelar ingen roll om det är på vintern) så försöker trädet återupprätta balansen genom att skjuta skott så att rötterna inte dör då trädet fortfarande behöver samma mängd energi för att överleva.

Den lagrade energin som kunde ha gått till att skapa frukt används nu till att skjuta skott istället och resultatet blir färre antal frukter som inte smakar så mycket.

Har trädet redan massor med vattenskott så gäller det att vara varsam och inte ta bort för mycket på en gång så att trädet inte svarar med att skjuta nya skott nästa år. Antalet skott reduceras samt en del kortas in. Detta får upprepas under 3-5 år för att bromsa tillväxten.

Tips för en lyckad plantering

Rätt träd på rätt plats är det viktigaste vid en nyplantering. När man väljer träd så är det också viktigt att ta tillhänsyn på trädets fullvuxna storlek. Det är inte alltid rätt att lita till plantskolans dimensioner i katalogen utan kolla i en botanisk trädgård om trädet du letar efter finns. Förhållanden i mark, näringstillgång, växtutrymme mm. avgör hur stort trädet blir. Vissa blir mindre än utsatt storlek och andra blir större.

  • Tänk på att ge rötterna tillräckligt med utrymme för att trädet ska kunna leva på platsen under hela sin livstid.
  • Det är viktigt att plantera träden med rätt avstånd.
  • För de flesta träd är hösten den bästa tiden för plantering. Sålänge du får ner spaden i marken går det att plantera, men var säker på att trädet inte tagits upp för tidigt på plantskolan. De måste ha avmognat (gått in i vintervila) ordentligt först.
  • Plantera trädet lika djupt som det stått i plantskolan, rothalsen (gränsen mellan stam och rotsystem) skall precis hamna ovanför jordytan. Planterar du trädet för djupt så kan barken dö under marken och hela trädet dör tillslut.
  • De flesta nyplanterade träd behöver stöd. Trädstöden skall vara anpassade efter trädets storlek och så låga att trädkronan ges möjlighet att röra sig med vinden.
  • Nyplanterade träd skyddas bäst från gnagare och andra djur genom att montera hönsnät runt stammen, gärna i trädstöttorna eller separata pinnar om det är möjligt. Inte direkt på stammen för då kommer djuren ändå åt trädet. Viktigt är också att gräva ner det ca 20 cm i marken så kaninerna inte kommer in under.
  • Det är mycket viktigt att vattna efter planteringen. Vattna kraftigt så att vattnet tränger ner på djupet och gärna utanför rotklumpen så att nybildande av rötter stimuleras.

Åtstramande uppbindningar

Planteringsuppbindningar, tvättlinor och repmonterade gungor är tre vanligt förekommande exempel där rep och snören tillåts sitta kvar för länge runt stam eller grenar och på så sätt skada träden.

Allteftersom träden växer så ökar de i omfång och äldre uppbindingar (oavsätt typ) eller rep kan börja strypa trädet. Eftersom trädets näringstransport från lövverket till rötterna ligger precis innanför barken så kan hårt åtstramande rep mm. hämma trädets näringstillförsel. Resultatet blir dålig tillväxt och på sikt kan även grenen eller stammen dö av helt.

Det är ganska vanligt bland unga träd som är uppbundna med trädstöd. Dessa bör kontrolleras minst en gång per år men bör tas bort efter 2-3 år när trädet har fått en chans att etablera sig. Beroende på växtplats så kan stöttorna få stå var men man tar bort uppbindningen. Stöttorna blir då påkörningsskydd mot gräsklippare mm.

Toppkapa INTE för att minska trädets storlek

Att toppkapa ett träd är detsamma som att stympa dem. Det förstör trädkronans form och går aldrig att återställa. Tyvärr är detta en relativt vanlig åtgärd bland både privata och offentliga miljöer. Genom att kapa toppen på trädet och ofta är det en ganska stor volym av trädet som tas bort för att de "vuxit sig förstora" så utsätts trädet för följande:

Stressar trädet

Då dessa stympningarna ofta resulterar i att hälften trädets lövbärande del avlägsnas blir trädet oerhört stressat. Eftersom trädets näringsomsättning sker i löven kommer trädet få svårt att reagera på de ingrepp som görs. Om trädet inte har tillräckligt stora energireserver är det en ganska stor risk att hela trädet dör.

Orsakar rötangrepp

Dessa stora sårytor kommer inte kunna vallas över av trädet. Dels för att man har precis plockat bort en stor del av den lagrade energin som finns i veden men också den lövmassan som omvandlar vatten till energi. Då blir trädet mer mottagligt för rötorganismer och så småningom kommer rötsvampar och bakterier bryta ner stamdelen och trädets struktur äventyras.

Strukturellt farliga träd

Trädet är inte bara stressat och rötan påbörjats vid de stora sårytorna utan det skjuter dessutom mängder vattenskott runt såren för att kompensera den förlorade lövmassan. Dessa skott växer mycket snabbare än vanliga grenar för att trädet ska återfå sin lövmassa så fort som möjligt. Vattenskott är dåligt förankrade jämfört med vanliga grenar då dessa inte har fått växa fast på samma sätt. När de dessutom växer till sig väldigt snabbt så kan de vid höga vindpåfrestningar brytas ur och på så sätt orsaka skada på egendom och även människor.

Endast kortsiktig lösning

Eftersom tillväxten på vattenskotten är så stor tar det i regel inte så lång tid innan trädet har återfått sin tidigare storlek, och gärna växer om och blir större än tidigare.

Estetiskt förlorat värde

Då trädet eftersträvar att återfå lövmassa kommer så många blad som möjligt växa fram. Varje gren är ett ingenjörsmässigt mästerverk i struktur, uppbyggnad och hållfasthet, vilket genererar en trädkrona i harmonisk balans. Den form ett stympat träd antar är onaturlig, kvastlik och oattraktiv. I avlövat tillstånd kan ett stympat träd ge ett i det närmaste skrämmande intryck.

Kostsamt

Kostnaden för en stympning bör ses ur ett långsiktigt perspektiv. Den okontrollerade, kraftiga skottutvecklingen kommer kräva ett ständigt återkommande efterarbete då man troligen fortfarande vill ha ett "litet träd".

Ett stympat träd utgör en potentiell framtida risk vilket kan medföra nedfallande grenar eller, i värsta fall, vindfällda träd. Detta kan leda till person- eller egendomsskador som i sin tur kan resultera i höga skadeståndskrav.

Ett träd som dött p.g.a. stympning måste förr eller senare avlägsnas, vilket i sig kan föra med sig stora kostnader.

Ett träds ekonomiska värde kan ödeläggas för all framtid genom stympning. I förlängningen drar detta även ned värdet på den fastighet där trädet återfinns.

Tyvärr används ofta benämningen hamling när det i själva verket rör sig om stympning. Detta är förstås helt felaktigt då hamling är en gammal beprövad beskärningsmetod som är förenlig med trädets anatomi och biologi. De hamlade träd som finns runt om i Sverige har redan som unga spön blivit regelbundet klippta för att skapa den resistans mot röta knutan får. Ett hamlat träd ska klippas ner var 2-3 år. Man kan alltså inte ta ett 40 år gammalt träd med tjock stam och plötsligt bestämma sig för att hamla detta. Då blir det åter igen stympning och trädet kommer med största sannolikhet dö inom några år.

Sårförslutningsmedel

Dessa medel med olika namn och sammansättningar har utvecklats under lång tid i hela världen för att för hindra de organismer som orsakar röta att tränga in i såret. Tyvärr så har det visat sig att den täta hinna som medlen bildar över såret i stället kan främja rötans utveckling. Ingen produkt kan ersätta barken. Det bästa sättet att förhindra rötangrepp är att göra så små sår som möjligt vid beskärningen så att träden kan valla över dem snabbare.